2009
Jag skulle väldigt gärna vilja ha ett växthus, men tyvärr har vi inte plats för det på vår tomt, så jag insåg att jag fick nöja mig med ett drivhus.
När vi flyttade in i huset fanns en grill på baksidan som sett sina bättre dagar. Eftersom baksidan ligger i skugga på kvällen hade vi inte använding för en grill där. Men jag insåg att grillen skulle kunna bli ett bra fundament till ett drivhus och tänkte att då slog jag två flugor i en smäll och slapp borra bort all betongen.
Jag skulle väldigt gärna vilja ha ett växthus, men tyvärr har vi inte plats för det på vår tomt, så jag insåg att jag fick nöja mig med ett drivhus.
När vi flyttade in i huset fanns en grill på baksidan som sett sina bättre dagar. Eftersom baksidan ligger i skugga på kvällen hade vi inte använding för en grill där. Men jag insåg att grillen skulle kunna bli ett bra fundament till ett drivhus och tänkte att då slog jag två flugor i en smäll och slapp borra bort all betongen.
2010
Mamma och pappa hade bytt fönster och jag kunde få deras gamla och använda i drivhuset. Jag satte mig och började skissa och insåg snabbt att det var svårt att få ihop dimensionerna på grillens fundament med dimensionerna på fönstren. Fönstren var för stora och trots att jag konstruerade drivhuset med ett utskjut i bakkanten ligger det en klippa i vägen så fönstren fick inte plats. Detta var problem/motgång nr 1 och lade projektet på is i väntan på lösning.
Mamma och pappa hade bytt fönster och jag kunde få deras gamla och använda i drivhuset. Jag satte mig och började skissa och insåg snabbt att det var svårt att få ihop dimensionerna på grillens fundament med dimensionerna på fönstren. Fönstren var för stora och trots att jag konstruerade drivhuset med ett utskjut i bakkanten ligger det en klippa i vägen så fönstren fick inte plats. Detta var problem/motgång nr 1 och lade projektet på is i väntan på lösning.


2011
Problemet löstes
genom att skärmflygkompis Mats också hade bytt fönster och skänkte oss sina
gamla. Dessa hade perfekt dimension både för sidorna och baksidan på grillfundamentet.
Mammas och pappas fönster blev perfekta som dörrar på framsidan.



2012
Vi började med att demolera grillen så att endast fundamentet återstod. Som vid all demolering är det lite svårt att kontrollera förloppet så nästa steg blev att bygga upp delar av grunden igen. Jag insåg att tre personer var en för mycket på detta jobb och överlät det till Robert och pappa medans jag skrapade fönsterrutorna i garaget. När fundamentet satt sig insåg jag att ingen av dem hade tänkt på att mäta vinkeln i orginalfundamentet utan förutsatt att den var rät. Detta var problem/motgång/feltänk nr 2.
Då var frågan om man skulle rätta till detta och riva det man just byggt eller leva med att det inte var helt rätvinkligt. Vi kom fram till att bygga drivhus som hobbysnickare inte krävde den precision som undertecknad ville ha och beslöt oss för att gå vidare i projektet. Det beslutet visade sig få efterverkningar.
Vi började med att demolera grillen så att endast fundamentet återstod. Som vid all demolering är det lite svårt att kontrollera förloppet så nästa steg blev att bygga upp delar av grunden igen. Jag insåg att tre personer var en för mycket på detta jobb och överlät det till Robert och pappa medans jag skrapade fönsterrutorna i garaget. När fundamentet satt sig insåg jag att ingen av dem hade tänkt på att mäta vinkeln i orginalfundamentet utan förutsatt att den var rät. Detta var problem/motgång/feltänk nr 2.
Då var frågan om man skulle rätta till detta och riva det man just byggt eller leva med att det inte var helt rätvinkligt. Vi kom fram till att bygga drivhus som hobbysnickare inte krävde den precision som undertecknad ville ha och beslöt oss för att gå vidare i projektet. Det beslutet visade sig få efterverkningar.
Nu hade det hunnit bli höst och projektet lades på is till vårkanten. Fönstren beslutade vi att lagra utomhus, de hade trots allt stått ute hos Mats. Detta var problem/motgång/feltänk nr 3. Så här i efterhand kan vi konstatera att fönster inte klarar två vintrar utomhus, om de inte sitter monterade i en vägg, utan att vara i behov av betydande renovering! Detta orsakade betydande merjobb i förseningar projektet.
2013
Vi började med att putsa stommen, tanken var att stommen skulle få ett beklädnad av skiffer precis som grillen hade haft. Minst sagt lite pyssel att få bitarna att passa ihop. Dessutom hade vi inte fogmassa och försökte få fast skiffret med puts och det gick inte: skiffret gled av. Vi införskaffade fogmassa, men beslöt att fokusera på funktion och lämna utseende och finish till senare i projektet.
Vi började med att putsa stommen, tanken var att stommen skulle få ett beklädnad av skiffer precis som grillen hade haft. Minst sagt lite pyssel att få bitarna att passa ihop. Dessutom hade vi inte fogmassa och försökte få fast skiffret med puts och det gick inte: skiffret gled av. Vi införskaffade fogmassa, men beslöt att fokusera på funktion och lämna utseende och finish till senare i projektet.
Nästa steg att bygga stommen gick relativt smärtfritt. Jag var väldigt noggrann och kontrollmätte flera gånger för att vara säker på att fönstren skulle passa i stommen.
Projektet led tyvärr brist på projektresurser i detta skede: vissa projektmedlemmar prioriterade golfsäsongen och båtturer, och för att få ihop stommen behövdes 4 händer: två som höll och två som skruvade.
Stommen byggdes av tryckimpregnerade reglar från byggvaruhuset. Vi ansåg inte att vi behövde klass A virke till ett projekt av det här slaget. Detta var problem/motgång/feltänk nr 4. Oavsett hur exakt på mm du har sågat till dina bitar om inte reglarna är snöräta så kommer konstruktionen skeva, och en aldrig så liten skevning är för mycket när du sedan skall passa ihop den med något annat, tex en inte helt rät grundstomme.
Efter att ha målat stommen var det dags att passa in den på grunden. Inte helt lätt med tanke på att grunden inte är helt rät. Men det värsta var att jag till min fasa upptäckte att det fattades flera millimeter för att fönstren i framkanten skulle passa! Jag var jättenoga när jag sågade till reglarna och kontrollmätte både reglarna och fönstren åtskilliga gånger så jag fattar inte hur det kunde bli fel. Antingen skulle stommen behöva höjas ett par mm eller så skulle grunden behöva sänkas ett par mm. Jag kom fram till att den stabilaste och snyggaste och lösningen var att försöka sänka grunden ett par mm genom att knacka bort betong: Jag kämpade och slet:det var ett jättehårt och otrevligt jobb även med skyddsglasögon att få bort dessa få mm!



Nu vidtog det tråkiga, tröstlösa jobbet med att renovera 7 fönster. Mammas och pappas fönster var i rätt okej skick: det räckte med att laga kittet på några ställen, slipa de betsade träytorna och måla om. Mats fönster krävde dock mycket jobb. Den gamla målarfärgen behövde värmas bort med värmepistol och skrapas. Ett minst sagt drygt jobb på 5 fönster. Kittet satt löst och gick inte att rädda, samtidigt satt det lite för hårt så värmepistolen behövdes även här. Att gå på med värme och hacka kitt med en mejsel nära en ruta kräver fingertoppskänsla. När vi renoverade garagefönstren hade vi konstaterade att det hade jag, och att Robban var bra på att lägga på kitt i ett jämt fint lager till skillnad från mig. När jag hade blivit klar med ett par fönster bad jag Robban lägga på nytt kitt på dem så att jag kunde börja måla. Jag behövde paus från att skrapa kitt. Han gick ut i garaget och kom tillbaka en bra stund senare arg som ett bi. Jag frågade om anledningen. Han tyckte jag skulle gå ut i garaget och se efter själv. Istället för att göra som jag bad och lägga på kitt på de två rutor som var klara, så tänkte Robban att det var enklast att kitta alla fönstren på en gång och att det var bättre att han fortsatte med att ta bort kitt...Det ville sig inte bättre än att en ruta gick sönder. Då tänkte han vi försöker med ett annat fönster och så gick en ruta till. Detta var alltså två fönster som jag lagt en ansenlig tid på att skrapa bort målarfärg på!!! Detta var problem/motgång/feltänk nr 5 och gjorde att jag lackade ur och lade hela projektet på is till året därpå.
Nytt år nya tag: I mitten på maj så återupptog jag arbetet med fönstren. Som tur var hade mamma och pappa några fönster kvar och jag fick ytterligare ett för att ersätta ett av de med sprucken ruta, och Robert åkte till glasmästar'n och satte in en ny ruta i det andra.
Jag gjorde de sista justeringarna på grunden för att passa ihop den med stommens framkant. Nu var det dags för sanningens minut: Fönstren skulle monteras i stommen.
Problem/motgång/feltänk nr 4 val av virke gjorde att toppregeln i bakkanten buktade som ett U där lägsta punkten var någon cm för låg! I sidorna passade fönstren som en smäck men det gick bara inte att få in det i mitten. Problemet löstes genom att skruva bort regeln och vända den åt andra håller så att den buktade uppåt. Sidofönstren gick lätt att få in i sina öppningar men med en glipa som täcktes med en läkt.
I den övre bakkanten, trekanterna i sidorna samt i de oregelbundna öppningarna i framkanten sitter ca 2 mm tjock plast som är fastskruvad direkt i stommen och hålls på plats med brickor.
Till sist återstod att montera det stora fönstren som dörrar i framkanten, ett komplicerat jobb som jag gått och gruvat mig för. Gångjärnen skulle fräsas in i både stommen och fönstren, och hamnade utfasningen på fel ställe skulle fönstren hänga fel och inte gå att öppna/stänga och det skulle vara väldigt svårt att rätta till eventuella fel. Överhandsfräsen och jag är inte riktigt kompisar än, så detta var ett jobb för Robert som inte är ett dugg avskräckt av power tools. Vi hjälptes åt att mäta och under över alla under detta det svåraste och sista steget i projektet gick helt utan missöden och blev kanonbra!
Tillslut den 1 Juni 2014 var drivhuset färdigt för inflyttning!
Idé / Design / Konstruktion:
Pia Sundh
Projektledare:
Pia Sundh
Arbetsgrupp:
Snickeri /Murarbeten /Måleri
Pia Sundh & Robert Wikstrand
Rune Sundh
Sponsorer:
Rune & Birgitta Sundh
Mats & Camilla Axelsson
Investerare:
Pia Sundh & Robert Wikstrand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar